lego

Igår satt jag än en gång på internet och fick för mig att jag skulle börja blogga.  Och precis som alla gånger förut så bestämde jag mig för att hitta den absolut bästa bloggportalen för att lägga upp min blogg på. dvs- niet reklam, niet dålig url, niet kasstanvändarnamn... Så efter att googlat en sväng och insett att jag kände igen många av bloggsidorna så slog det mig att jag faktiskt redan hade några bloggar runt om i cyberetern. Men efter många misslyckade sökningar efter mig själv så bestämde jag mig för att regga en ny. -Men icke sa Nicke. Tydligen var min mejl redan registrerad här hos blogg.se, så efter att beställt nytt lösenord så fann jag den igen. Mitt en-gång-i-tiden-tappra försök att börja blogga. Det var som att hitta en del av mitt minne och få tillbaks det igen. Att läsa mina föregående inlägg är oehört glädjande, men shiet vad länge sedan de är skrivna. snart två år sen, låter inte så mycket, men känns som vääääldigt länge sedan. Likväl, rolig läsning för min egen del. Mycket som har förändrats sedan dess, både i min skalle och utanför den.

Men nu är det nya tider. Dock funderar jag fortfarande över om jag ska använda mig av min blogg som en personlig kräkspann som jag kan fylla med all goja jag har att spy ur mig, eller om det ska (som så måga andra) fungera som en redogörelse av mitt liv. Förmodligen kommer det att landa på någon form av alla vi svenskars favorit nivå: Lagom. Lagom mycket kräk, lagom mycket ointressant info, lagom av allt. Det är mitt mål i alla fall. Lite sådär lagom.

Något som jag kommit överens med mig själv är dock att jag inte tänker vara anonym längre. För till vilken anledning är man det? Babylon ser mig likförbannat. Jävla kuk FRA! Men så har det alltid varit, och det kommer bara bli värre. Men mer om det en annan gång...

Nu är det bestämt dags att äta. Camilla har kokt ihop en med all säkerhet oehört god potatis och purjolökssoppa som ska avnjutas med lite vitlöksbröd vid sidan av.

Life is good to me!

Jah Bless!