its a new era...

Igår satt jag än en gång på internet och fick för mig att jag skulle börja blogga.  Och precis som alla gånger förut så bestämde jag mig för att hitta den absolut bästa bloggportalen för att lägga upp min blogg på. dvs- niet reklam, niet dålig url, niet kasstanvändarnamn... Så efter att googlat en sväng och insett att jag kände igen många av bloggsidorna så slog det mig att jag faktiskt redan hade några bloggar runt om i cyberetern. Men efter många misslyckade sökningar efter mig själv så bestämde jag mig för att regga en ny. -Men icke sa Nicke. Tydligen var min mejl redan registrerad här hos blogg.se, så efter att beställt nytt lösenord så fann jag den igen. Mitt en-gång-i-tiden-tappra försök att börja blogga. Det var som att hitta en del av mitt minne och få tillbaks det igen. Att läsa mina föregående inlägg är oehört glädjande, men shiet vad länge sedan de är skrivna. snart två år sen, låter inte så mycket, men känns som vääääldigt länge sedan. Likväl, rolig läsning för min egen del. Mycket som har förändrats sedan dess, både i min skalle och utanför den.

Men nu är det nya tider. Dock funderar jag fortfarande över om jag ska använda mig av min blogg som en personlig kräkspann som jag kan fylla med all goja jag har att spy ur mig, eller om det ska (som så måga andra) fungera som en redogörelse av mitt liv. Förmodligen kommer det att landa på någon form av alla vi svenskars favorit nivå: Lagom. Lagom mycket kräk, lagom mycket ointressant info, lagom av allt. Det är mitt mål i alla fall. Lite sådär lagom.

Något som jag kommit överens med mig själv är dock att jag inte tänker vara anonym längre. För till vilken anledning är man det? Babylon ser mig likförbannat. Jävla kuk FRA! Men så har det alltid varit, och det kommer bara bli värre. Men mer om det en annan gång...

Nu är det bestämt dags att äta. Camilla har kokt ihop en med all säkerhet oehört god potatis och purjolökssoppa som ska avnjutas med lite vitlöksbröd vid sidan av.

Life is good to me!

Jah Bless!

jesus kristus

Jag fick ett mess idag med frågan. Tror all kristna på Jesus? Jag svarade tveklöst ja, eftersom kristendomen grunder sig i just Jesus uppståndelse. Varpå jag fick frågan tror du på Jesus? Ja, det gör jag.. väll...

Det är ett faktum att Jesus vandrade på jorden för lite mindre än 2000 år sedan. Detta är bevisat. Man vet också att han arbetade som snickare (söner följde oftast faderns fotspår) och att det var mysterisk man som . Men sen vet jag inte om man vet så mycket mer om Jesus. Jungfru Marias Son, Maria från Magdahala's pojkvän... But what else??

I bibeln står det om Jesus födelse, sen är det inte mycket om de första åren förrän han är 12 år och är i templet hos översteprästerna för första gången. Sen tar alla författarna ett hopp fram till dess att han har c:a 3 år kvar av sitt liv. Då ställer jag mig frågan.. Vad gjorde han där mellan? softade och snickrade eller? Om Jesus är Guds son borde han väl ändå börja sin spridning av evangeliet lite tidigare än i 30 årsåldern?

I vilket fall.. Jag tror på Jesus Kristus som son till Gud, död och uppstånden för syndernas förlåtelse.

Jag ska försöka förklara mig..

Man kan vara 100% människa, och man kan vara 100% Gud. Man kan aldrig vara mer än 100% men Jesus är det. Gud är större brukar man säga inom mina kyrkokretsar.. Det är väl så det är. Gud är så pass mycket större att vi inte kan förstå hur Jesus kan vara 200% i jämförelse med vi "vanliga" människor skämigt vänder bort ansiktet och erkänner att vi bara är 100%. Men Jesus är helt enkelt 200%

- 200% något som inte finns? Eller är det så att vi bara inte kan förstå hur mycket 200% är eftersom det aldrig finnas några "konkreta 200%". Detta till trots tror jag att Jesus var 200%

Det är Min förklaring Majekn.. Min förklaring av min tro på Jesus.. Kanske inte så innehållsrik, men sen samtidigt så är det inte så jävla intresant vetande. =)


Idag har vqarit en lång dag.. Målat 2 hus och softat en hel del med sluggan..

Jag är kär i milli.

Jah Bless!

Är det så här att vara kär när man är liten...

Jag vet hur det blir när man blir stor. Jag är stor nu. Hela 25 år gammal.

Jag tänkte över mitt beslut om min blogg skulle vara anonym, eller om jag kanske skulle göra den personlig. Jag kom fram till att, för att föra en intressant anonym blogg krävs ett orimligt mått av fantasi och filosofi för att få folk att bibehålla ett intresse för bloggen. Min disciplin till trots så hävdar jag att jag inte skulle kunna upprätthålla en tillfredställd nivå med anledning av min livsstil. Så i stället tänker jag föra en blogg om min vardag. Den är faktiskt ofta intressantare än min filosofiska uppenbarelser. Så låt gå. Vi får helt enkelt se vilken ordning bokstäverna väljer att hamna här nedan.

Ser alla lika mycket som jag ser? Eller är jag möjligtvis cynisk? Tänker jag mer än andra eller är det helt enkelt så att jag lägger ner mer energi på att försöka förstå än vad många andra gör? Jag vet inte. Men ofta anklagar man lagerarbetare och andra socialister från arbetarklassen för att vara korkade och trögfattade. Är det verkligen så att dom är det eller kan det möjligtvis vara som så att dom koncentrerar sin energi på helt andra punkter än "vi", översittare som tar dessa förolämpningar i våra munnar. Men där är också ett frågetecken, är det verkligen "vi" som tänker så här, eller är det bara jag. Detta kan nog räknas som en parantes eftersom ämnet jag borde hålla mig till är om jag ser mer än andra.

Mojken & Arce-Face Crusin' dirty south style..
S:Sandby, Lomma, Malmö, Lund... När vi gör vad vi gör..

Chillat med Mitchen hela dagen och glidit, och det är här som jag uppmärksammade samma sak som jag ofta gör. Att jag försöker framställa mig till att vara något bättre än jag är. Jag är ett snålt, snyltande pucko som alltid tänker igenom varenda minsta detalj. Men idag struntade jag i en detalj och det sprack. Var det då jag som blev förolämpad, eller var det Mojken? No body will ever know.. Jag vägrar vara snål igen.. det är så sjukt bull med snåla människor.. There's always more where that come from...

Imorgon börjar jag jobba.. Måla hus..sweet, solen lyser, Milli kommer hem om 2 dagar och sluggan är laddad. Vi gör det hela dan, varje dag..

Denna sommaren är det cashish som står högst på önskelistan. Jag trodde aldrig själv att jag någonsin skulle få för mig att gå in stenhårt för att jobba för att tjäna pengar... Men nu är det faktiskt så att Dj Larz-Maze vill hooka fet ride!!! =) En Seat Ibiza och lite så..de é nice..

Fuck it.. måste snart knyta mig.. Jobb imorgon juh.. haha.. by the way, jag är min egen chef.. är inte det nice så säg!!

Right.

Peace out så hörs vi!



256555-4
Det är alltså så här det ska se ut när jag målat klart i höst.. Sweet..


Söndagens måndagmorgon - halv tre.

More than a piece of plastic.
Ingen tänker äntligen. Jag hör inte ropen skalla. Jag hör ingenting mer än de svindlande gitarrerna från manual. Det danska geniet som vägrar släppa det älskvärda åttiotalets reverbhängande gitarrsolon. Det är inte unikt med blogg. Ingenting är unikt. Det som är gjort är gjort, och det som görs kommer göras igen, medvetet eller omedvetet. Eller är allting unikt. Alla är unika, det finns ingen som är som någon annan. Men likväl är vi alla lika inför Gud, (Alah också för den delen) . Men för mig är det unikt. Jag startat en blogg. Is it the beging of the end? or in'it?! Jag vet inte, men jag väljer att träda anonymt in i rollen som författaren av Lego.


Lego är inte heller i sig något unikt. Lego är en plastbit, en kantig plastbit, en plastbit med åtta hörn. App, app, app tänker du.. Dig veterligen finns det minsann runda, trekantiga, böjda plastbitar som också räknas som Lego. -Skit ner dig säger jag.

Tänk dig följande....
  • Ett verktyg - Erammah
  • En färg - Ålb
  • En legobit - dlib es
Ja, du ska läsa svaren balänges. =)


Min legobit ser ut som alla andras; jag är en människa. Inför Gud är vi alla lika. Jag har inte 8 kanter, inte ruter för den delen heller, inte än men kanske en solig dag. Men fortfarande så är jag en legobit fullt fungerande och ibland kanske den mest väsentliga, och i vissa fall den enda passande. Vi är alla lika. Vi är alla legobitar i Guds låda som inte innehåller några beskrivningar. Vi är legobitar som bygger helheter själva.  Min tro grundar sig i att människan har sin egen vilja, ett liv där inte något större är närvarande. Man får välja att tro, och man får välja om man vill ha hjälp med var ens Legobit passar bäst, men man har också full rätt att fullständigt skita i vilket.

Här börjar min blogg. Min Legobit i cyberrymden. När mitt liv är som fyllt med mest solljus. Jag älskar livet, och jag älskar Lego.

 Njut av kärlek mina vänner. 


Jah Bless
 
image3

RSS 2.0